kexord

i början av året åkte tre artonåriga studenter från nacka enskildas gymnasium till den östra delen av afrika, kenya, för att jobba som volontärer. de skulle utföra sin mest betydelsefulla kurs i gymnasiet – projektarbetet.

- det var redan i början av årskurs ett som jag och klasskamraterna elena martinez och nathalie lundström drömde om att utföra vårt slutprojekt i ett u-land där man kan känna att man gjort skillnad säger jessica nielsen.

tjejerna är 19 år gamla och alla uppväxta i stockholm. nathalie i saltsjöbaden, elena och jessica i en av stockholms förorter, skarpnäck. de alla tre pluggar nu sista året tillsammans på nacka enskilda gymnasium med inriktning sam/ekonomi och lämnar i sommar studentlivet och tar första steget ut vuxenlivet. men för att ha ett fullständigt gymnasiebetyg är projektarbetet en obligatorisk kurs som kräver minst ett G i betyg. kursen tar lång tid och de krävs både tålamod, engagemang och samarbete ifrån varje projektmedlem. höstterminen 2010 var det bestämt, jessica nielsen, nathalie lundström och elena martinez hade bestämt sig för att åka som volontärer till kenya för att med egna ögon få se hur barn lever i mindre bemedlade länder och stötta dom med både handkraft och hjärta. 

- barn ska få vara barn och växa upp i en miljö där trygghet, gemenskap och kärlek finns runtomkring. vi alla tre ville se och lära men också lära ut, därför valde vi att inrikta oss på fotboll då lagsport är ett bra sätt att både känna gemensak, skaffa nya vänner och hitta trygghet bland lagkamraterna då många av barnen var både föräldralösa och hemlösa, säger jessica nielsen.

blev sponsrade med material
nathalie lundströms pappa jens lundström har sedan många år tillbaka varit väldigt insatt i fotboll och jobbar nu aktivt som sportchef för saltsjöbadens IF, där han själv spelat och coachat. precis som tjejerna, brinner jens för att skapa trygghet och stärka folks självkänsla och valde därför att bli en utav tjejernas sponsorer. jens bidrog med fotbollsmaterial som fotbollar, fotbollskor och tröjor som tjejerna sen kunde dela ut på plats. 
 
- när vi anlände till fotbollsfältet för att få träffa barnen och dela ut de sponsringsmaterial som vi hade med oss fylldes vi alla tre av så många blandade känslor som inte går att beskriva. det var en enorm lycka att se barnens uppskattning av dessa tröjor, fotbollar, skor och handskar. man kände sig ganska bortskämd under den stunden, de här var ju egentligen tröjor som skulle slängas, säger nathalie lundström.
innan varje träning tog vi varandra i händerna och tackade gud för möjligheten att få spela fotboll tillsammans, den känslan är häftig och väldigt rörande, säger jessica nielsen.

många intryck att bearbeta
jessica, elena och nathalie hann tillsammans med handledaren messi också besöka slummen i nairobis utkanter.
- redan från början var vi inställda på att slumkvarteren skulle vara fattigt och jobbigt, men det som mötte oss var värre. det låg skräp överallt, de rann smutsigt vatten ur både kranar och längst huskanterna. på marken låg både avföring och gamla matrester och bland allt det där sprang barn omkring barfota. att ha sett allt detta med egna ögon och nu fått en uppfattning om hur illa ställt det kan vara har gjort att vi alla tre blivit fruktansvärt tacksamma över det man har här hemma i sverige och hoppas att den känslan håller i sig, att ingenting är självklart, säger elena, nathalie och jessica.

efter resan har vi alla blivit påverkade vilket har märkts av både i hemmet, i skolan och på jobbet. man är tacksam över ens skolutbildning, över att man har en familj att komma hem till varje dag där det både erbjuds mat, trygghet men också tak över huvudet. saker som inte alltid är självklara i kenya.
- det har varit många intryck som vi alla behövt bearbeta men man känner sig ändå som deras hjälte som varit på plats och stöttat. blir det som planerat åker vi tillbaka i höst och stannar under en längre tid men först ska projektarbetet avslutat. ingen kan göra allt men alla kan göra något, säger jessica nielsen.